Själv hade jag en av de sämsta jularna i mitt liv, (psykiskt).

Till nyår var jag bortbjuden till 4 olika ställen. Men de sista 10 åren har jag mått sämre än någonsin på nyår, då jag har "firat" det hemma...och vi firar knappt.

Jag blir bokstavligt talat lite knäpp på människor som säger "Ja men, jul och nyår, det är bara dagar. Som alla andra dagar."

Jo, absolut. Men jag har alltid kunnat se fram emot jul och nyår. När jag var liten firade vi jul med familjen och nyår brukade firas med några av pappas äldsta vänner och deras familjer på Gotland. Jag fick liksom känna att det inte behövs vara en vanlig dag. Jag kunde fly verkligheten lite. 

Och det här försökte jag hålla i i så många år, men ju äldre jag blivit och även blivit att må sämre...så mår jag inte bra av att dom dagarna jag kunde finna som fridfulla är numera som min vanliga vardag. Tankar, uppgifter, kommentarer, mm som jag inte kan fly från. Och sociala medier gör inte saken bättre. Jag saknar bara det för lugnet julen kunde ge mig.

Och nyårsafton... Det har verkligen blivit en mardröm för mig. Så pass mycket att nyårsafton 2016-2017 tillbringade jag sittandes i en bil ute i skogen och grät. Tjejkompisarna trodde jag var hemma och mamma trodde jag var hos tjejerna. 

Jag hade sett fram emot att få en kväll med tjejkompisarna. Men emot kvällen kom ett samtalsämne upp mellan mamma och mig, vilket fick mig att rasa helt. Jag drog mig in i min bubbla och började helt enkelt tänka i dom banorna jag absolut inte ska.

"Året är slut... Vad har jag åstadkommit? INGET. Nästa år blir jag så gammal...Jag kommer aldrig lyckas med något. Jag är den mest värdelösa människan på jorden, spelar ingen roll vad jag gör. Ingen kommer sakna mig när jag är borta... Hur snabbt kommer min kropp förmulta? Kan jag se den förmulta och bli uppäten av likmaskar, eller blir det bara svart? Rymden tar aldrig slut. Folk som tappar minnet, är dom lyckliga eller desperata...?"

Ett exempel på några saker som rör sig i mitt huvud ibland. Speciellt på nyår, då kommer allt på en gång. 

I år så var jag som sagt bjuden till 4 ställen och kände att jag inte visste vart jag skulle göra av mig. För även om jag är bjuden så känner jag mig som att jag är i vägen för folk. Och vetskapen om hur jag brukar kunna bli (blyg och tillbakadragen) så visste jag att jag lätt skulle kunna trilla in i min "bubbla" och åka hem tidigare bara för att slippa göra bort mig med att vara ledsen över mina egna fjaskon. Det är väl ändå lättare att gå i rutiner? 

Efter mycket tänkande och velande så valde jag att åka till en vän och hans flickvän. Men jag varnade dom om hur jag brukar kunna vara på nyår, och om jag blir jobbig/deprimerad så är det bara att slänga ut mig. Inga problem enligt mig. Men dom lyckades hålla mig så pass uppmarksam på allt annat än att ett nytt år med nya fjaskon är på väg. 

Vilket var en lättnad för mig. Att jag kunde slappna av och slippa känna mig överkörd av mig själv. Tusen tack för den kvällen. 

Nu är det nya året här. 

Mamma har hunnit fylla år. Min vän Malin skickade idag en bild på födelsedagspresenten hon fått av mig och skrev att hon var jätteglad för den. 

Jag och Jessi har typ slagit vad om hur många hingstar och ston vi får som föl i år. 

Hoppas att 2019 har något bra med dig i din årliga slöja. 

Här bjuder jag ännu en gång på det fina "julkortet" jag och Krille tog i December. En improviserad photoshoot som ändå blev helt ok.