Under ett par månader nu har jag märkt att det inte bara kattuppfödare som kan vara otrevliga. 

Men vi ska börja med: Jag drar inte ALLA över en kant. Jag förstår att när man lägger tid på sina djur så vill man att de ska hamna hos en bra familj. Inte en som misshandlar djuret eller avlivar det för minsta skitsak. Jag själv har varit med om, för många gånger, att man säljer ett djur bara för att få höra nåt år senare att "nej, men vi var tvugna att ta bort honom/henne". Det gör så ont i en, men för det behöver jag inte vara en bitch när man säljer något nästa gång. 

Jag vet inte hur många gånger jag har suttit och prata med folk i lugn och ro, och sen kommer frågan om avel upp och någon direkt höjer rösten och ska göra sig själv hörd. Bara för att denne person "vet" mer än alla andra. Jag känner varje gång någon höjer rösten för något man kan diskutera i en vanlig samtalston, att "Kan du inte gå och dra historier om din linjeavel någon annanstans. Kankse med någon som är lika insatt som du, så kan ni skrika åt varandra om hur dumma i huvudet vi alla andra är som inte förstår vad en renrasig katt är." 

Jag vet att detta är ett stort ämne, så jag ska inte trassla in i det för mycket, för jag orkar fan inte ha gnällfittor efter mig. 

Men, jag ville ändå ta upp det för att... Jag gnäller ofta på folk inom ridsorten. Men när det kommer till avel...Fan, jag blir lite stolt över oss då. Det känns som att vi har kommit ett steg längre. För vi kan diskutera saken. 

Under några veckor har jag varit medlem i några gruppsidor på facebook. Mestadels avelsidor. För jag gillar att hålla på med avel och använda mig av olika hingstar. (Även om andra i min familj tycker att man använder sig av hingstar i närheten.) 

Men under en dag på en av sidorna var det en som kom med frågan om vilken hopphingst skulle kunna passa dennes TRAVARE. Då personen i fråga gillar sin travare mycket, men hoppas på att kunna avla fram en fin hopphäst. Och jag blev så glad i kommentarerna under detta inlägg. Folk var öppna, gav uppmuntrande hejjarop och tipsade om olika hingstar ägaren kunde kolla upp. Fanns tillochmed dom som tipsade om andra topp hästar som hade kommit långt, trotts sin travare till mormor, eller liknande. 

Så, här vill jag ge ridsporten en eloge! 

Sen vill jag ge en eloge till även dom som försöker hålla vissa raser vid liv. I dagens sverige finns det inte lika mycket Nordsvenskar i sverige som det gjorde för kanske 50 år sedan. Tiderna förändras. Men även där är det inte att man blir jagad med högaffel bara för att man föreslår "kan du inte sätta en ardenner på den om du inte hittar en nordsvensk hingst?" Utan man kan fortfaran i lugn ton säga "Nej, jag vill gärna försöka hålla linjen så ren som möjligt." Nordsvensken är en underbart vacker häst som vi såklart ska ta vara på, men jag säger bara att dom människor som har nordsvenskar... Ni har nog lite mer guld i hjärtat än många andra. 

Och nu kanske någon tänker att jag är dubbelmoralisk. "Så, det är okej att ni hästägare försöker ha ett renrasigt djur, men hund och katt ägare ska bara hålla käften?!" 

Nej. Det är inte det jag menar. Det jag är ute efter är att man behöver inte bli irriterad och skrika "BONDKATT" för minsta lilla. Självklart får ni försöka ha en renrasig katt eller hund, men ni har så mycket fler alternativ än vad vi har. I hästvärlden är det lite knapert med renrasiga nordsvenskar, ardenner, mf... Dom är inte lika många i mängd, och ger inte heller 2-8 ungar på en gång. Dom får ett föl per år, och mycket kan hända på det året. Och trotts det, har jag mött fler trevliga hästuppfödare än katt och hund uppfödare. 

Jag är en som verkligen blir ledsen av att bli utskälld över att ställa en enkel fråga.

Nu ska jag springa och jobba... men först vill jag dela med mig några av upplevelserna av mitt hundsökande. 

Det är tråkigt att vi lever i de tider vi gör nu. Trycket efter husdjur har nog aldrig varit större. Tre av dom som svarat mina mail har alla sagt att dom har KÖ till en valp. Jag fick erbjudan att köpa en valp, då kvinnan sa att "du verkar kunna erbjuda ett riktigt fint hem" , men jag fick tacka nej då hon hade höjt priset, emot vad det stod på hennes hemsida. Jag är ledsen, men en hund 19 000 kr... Jag kan köpa mig en häst för mindre. Så även om priset var högt, i mina ögon, så var kvinnan ändå trevlig och förstående. När vi pratade via telefon berättade jag lite om andra uppfödare jag haft kontakt med, vilket fick henne att skratta. Speciellt den jag hade skrivit till och frågat om priset och den hade skrivit tillbaka: "Hej priset inklusive moms, vi är nämligen laglydiga, 25 000SEK mvh"

Jag hörde inte av mig igen till den uppfödaren. Jag frågade vad priset var, skrev en kort rad om mig själv och önskade en trevlig dag. Tillbaka fick jag ett "vi är laglydiga"! Ibland undrar jag om folket fått i sig sitt kaffe innan dom svarar...

Och nu, en snabbis till er som söker husdjur. Tänk igenom det. Jag själv kollar hundstallet minst en gång i veckan, ifall något jag skulle önska mig plötsligt skulle trilla in där. Där dom ofta hamnar när ni inte har tid längre... Där dom förhoppningsvis hittar ett nytt stabilt hem innan det är för sent.