Det var...längesedan. Allt var längesedan. 

Jag har tampas med mina demoner och all möjlig konstigt skit i livet. Men denna helgen blev det äntligen av. 

Det är nio år sedan jag tävlade sist. Trodde jag att det skulle gå bra? Nej. Gick det bättre än förväntat? Kanske.

Vi fick iallafall hem en felfri runda med Kalcifer i 90cm. Sen till 1m hade han gjort slut på sin energi, och rev 3 hinder. Men han stannade inte. Jag är nöjd. 

Hade lite otur med Queen. 4, 8 och 12 fel. Det fanns flera stunder hon hade kunnat springa vid sidan av hindren, men lyssnade på mina hjälper i sista stund och stannade inte en enda gång. Så, ingen rosett med Queen, men mycket erfarenheter rikare tillsammans. 

Kalcifer är en 4 årig hingst, och Queen ett 5 årigt sto som förlorade sitt vackra föl förra året.... Så jag är nöjd. Queen hade mycket att ge, och Kalcifer var av gården för första gången i sitt liv. (Queen har varit hemifrån på en träning.) 

Framförallt var det kul å träffa ansikten från förr. Trodde inte någon skulle känna igen mig, men det fanns det folk som gjorde. Tacksam för era fina ord och hälsningarna om att vara "välkommen tillbaka till tävlingsbanan". 

I nuläget har jag gått ner 43kg. Hoppas på 29kg till. Men det går såklart långsamt. 

Det gör det inte lättare att jag fick en tennisarmbåge i vintras som satt sina spår än idag. Armen värker och lever pga liniment. Ryggen, som har fått ställa om sig för att klara av att jobba med en "handikappad" arm, värker galet mycket...speciellt runt om skulderbladen. Men jag har bokade tider hos Lifecare i Strängnäs, och det har känts bättre för varje gång jag gått dit. Så, kanske kan jag röra mig utan att känna smärta. 

Du ska ha en eloge för att ha läst ända hit. Bra gjort!